.

fick en fråga angående olyckan jag skrev om för några dagar sen, så 
tänkte svara på den :)

mars 2009, snart exakt två år sedan så gjorde jag min första riktiga praktik.
gick då i åttan och skulle ha två veckor. jag valde att göra min praktik hos en
som heter christina, hon har en ridskoleverksamhet och jag kände då henne sen innan.
första veckan gick bra, jag red hästar nästan hela tiden och höll i ett par ridlektioner.
sen på måndagen den andra och sista veckan så gick det väl inte rikigt som planerat.
skulle rida två hästar på förmiddagen precis efter vi gett dem frukost. jag valde då
olyckligtvis julia, ett stort och dräckigt varmblod på säkert 165-170 i mank. inte riktigt säker
men runt där. henne valde jag då att rida först, och eftersom hon var dräcktig blev det bara
att hon skulle få komma ut och röra på sig lite. så det blev såklart barbacka, och bara skritt.
valde först att rida lite i paddocken så hon skulle få mjuka upp sig lite, lite böjningar i hörnen och så.
men det tyckte jag var skittråkigt tillslut så jag valde då att jag skulle skritta ut en stund.
bad christina att hon skulle öppna grinden, den har hon eftersom hon har småhundar.
men i alla fall, den var då stängd. hon öppnade den, och jag smackade på henne så vi skulle komma iväg.
precis när vi var "i mitten" av grinden så blev hon rädd och jag var verkligen två
meter upp i luften, jag såg bara blått. sen blev det svart. tydligen blev hon rädd för att min fot nuddade själva grinden när vi gick igenom, för det minns jag att den gjorde.. jag svimmade lätt av och reste mig sedan upp
och såg två miljaders stjärnor eller nått. christina skrek att jag skulle komma te henne och elin och elin, två klasskamrater som var där samtidigt och praktiserade med hundarna skulle hämta en stol så jag skulle sätta mig ner. jag fattade verkligen ingenting. men eftersom de fortfarande var is ute så hade ju julia broddar på skorna, och när jag låg där på marken så hade hon hoppat över mig så hon inte skulle landat på mig. men samtidigt när hon galopperat iväg hade hon sparkat mig i ansiktet med ena bakhoven. och den brodden var ju vass, så den rev upp hela vänsterkinden. den hängde så man såg kindbenet och allt.. inte så jävla härligt kanske, men jag kände inte av det överhuvudtaget faktiskt. det med ögat då, samtidigt så förstördes nervtrådar som går till ögonbrynet och pannan. läkarn som opererade mig sa att hade inte nerverna hittat tillbaka te varann på en månad, så skulle de aldrig göra de heller. och ja, de gjorde de ju inte då. så den dagen blev det ambulans, en jävla massa morfin, operation och en översvullen alexandra.
jag minns inte mycket utav just den dagen, men de andra tre när jag låg på sjukhuset. jag såg rent ut sagt förjävlig ut. så nu har jag då två ärr i ansiktet. ett litet på ögonbrynet som knappt syns, sen de stora som är längst hela kinden och längst bak örat. men den stora sorgen då är att jag är "förlamad" på vänstra sidan. inte röra ögonbrynet överhuvudtaget, de är helt stilla lix. och de har gjort att ögonbrynet sjunkit ner som en påse över ögat. det är väldigt svårt att förklara. men ska lägga ut bild. men  nu i år så blire att jag ska plastikoperera mig. de ska göra ett ögonbrynslyft så de hamnar i rätt läge igen, så de inte hänger. och jag längtar som fan te de. kommer få ett till ärr i hårfästet, men tror inte att de kommer synas så. men det ska bli spännande
och se hur det kommer att bli, att se ut som gamla jag igen. hoppas att detta räckte som svar, och att de gav svar på din fråga ;)